Flexibla aktivitetsbaserade kontor saknar personliga arbetsstationer, och är istället utformade så att man ska kunna välja en lämplig plats utifrån den aktivitet man just utför. Anledningen till den ökade förekomsten av aktivitetsbaserade kontor kan vara allt från att man vill öka produktiviteten till att sänka lokalkostnader och energiförbrukning. Forskning från Chalmers visar nu att det finns ett antal faktorer som man behöver arbeta med för att den här typen av arbetsplats ska fungera över tid.
Tidigare forskning har visat att införandet av flexibla aktivitetsbaseradekontor inte alltid är helt problemfritt. Många upplever att det finns svårigheter att hitta andra medarbetare, att man struntar i regler, det skapas inofficiellt ägarskap över vissa arbetsstationer och tidsförluster på grund av att man behöver skifta plats oftare. En del kan till och med överväga att byta jobb på grund av vantrivsel.
Maral Babapour, forksare på avdelningen Design & Human Factors, har undersökt hur anställda och organisationer anpassar sig till flexibla aktivitetsbaserade kontor över tid. Maral har genom två fall-studier hittat orsaker som både kan bekräfta, men också förklara, tidigare motstridiga resultat av långsiktiga konsekvenser av flexibla aktivitetsbaserade kontor. Gemensamma anpassningar är avgörande
I det ena fallet fanns det inte någon systematik, utan endast enstaka möten, för att ta tillvara på medarbetarna synpunkter om problem. Personalen kände att man hade liten eller ingen möjlighet att påverka arbetsplatsens utformning. Det ledde till en känsla av resignation och det skapades också långvariga arbetsmiljöproblem hos de flesta som deltog i undersökningen .
– Flexibla aktivitetsbaserade kontor har fördelar, men det finns också risker. För att lyckas så krävs det att man etablerar en kontinuerlig, proaktiv och inkluderande process. Både när det gäller att adressera arbetsmiljöproblem och att skapa en känsla av gemensamt ägande över arbetsplatsen, menar Maral Babapour.
/Redaktionen
