Det tar vi med oss från Almedalen

På temat digitalisering talade storföretagen och offentlig sektor om hur teknologi och effekter av AI och robotisering minskar manuell hantering som kortar processer och handläggning. Allt från vaccinutveckling och betaltransaktioner till vetskapen om att 13 myndigheter tillsammans under år 2019 tog 120 miljoner automatiserade beslut. Digitalisering av arbetet har också kommit upp i dialoger om utanförskap och uppkomst av A- och B-lag i organisationer. Jag har satt frågan i minnesbanken för höstens arbete.

Hållbarhetsdialogerna jag hört har inte överraskat, eller ens uppmuntrat. Återigen ställs frågorna: Kommer vi att nå de högt uppsatta målen på den korta tiden? Kan offentlig upphandling vara ett styrmedel? Min upplevelse blir att det fortfarande är någon annan (!) som har apan på sin axel. I rapporten från Boston Consulting Group lyfts vikten av samarbete och en gemensam plan. Ja, självklart, men när börjar arbetet? Det som däremot känns bra är de oförtröttligt positiva budskap som många arkitekter trummar ut, om återbruk och återhus. Tidigare rapporter har redan slagit fast att alla byggnader som behövs redan är byggda, och nu kan vi skönja att labbandet med nya lösningar kan mätas och följas upp.

Den sneak peek som Karios Future gav på rapporten Framtidens samhällskontrakt 2040 gav några häpnadsväckande, dock inte förvånande, insikter om hur stor del av Sveriges befolkning som redan nu tycker att de faktiskt gjort vad de kan för att leva hållbart. Vår generella inställning till hur och om vi skulle kunna sänka vår levnadsstandard imponerade inte heller. Vi får hålla ögonen öppna och prata vidare när rapporten publiceras.

Individers hälsa och välmående tar ganska stort utrymme i de samtal jag kommit nära, vilket kanske inte är konstigt i sammanhanget runt arbetslivet. Kopplingen till arbetsgivaransvaret i det hybrida arbetslivet, individens eget ansvar, psykisk ohälsa och varför vi ska ses på kontoret, görs i sammanhanget. Dock känns dialogen fortfarande väldigt övergripande. Jag hade hoppats på mer tydlighet både i framtidsvisionerna och vad vi kan göra här och nu.

Företagskultur var ett ämne jag själv hade förmånen att dyka in i. I det för året nya formatet Studio Almedalen samtalade vi på temat Företagskultur i det digitala hybrida arbetslivet – går det?, och vi konstaterade att det går. Mer konkret lyfte vi på stenar och såg digital first, work out loud och förtroende som ingående komponenter för att forma den värdegrund som bygger kulturen. Med digital first menar vi att kommunikation och arbete ska designas för att först fungera i det digitala sammanhanget. Gör de det så fungerar de helt garanterat i det fysiska. Work out loud är metodiken som skapar förutsättningar för det transparenta, öppna och inkluderande arbete som inte bara är en förutsättning, utan också ger möjlighet till korridorsnack i det digitala. Att arbetslivet bygger på tillit i alla riktningar, var hela samtalet överens om. Samtalsgruppen representerades av fastighet, form, forskning och folk, vilket kändes som en ny spännande kontext att gruppera det hållbara arbetslivet i.

Årets vecka i Almedalen levererade och fler än jag har säkert med sig tjoget av nya tankar och konkreta actions att ta itu med på hemmaplan, i arbetslivsvardagen. Vill du prata mer med mig om snacket på Almedalsveckan, så tveka inte att höra av dig.